Byråkrati och människomöten

Rubriken sammanfattar i viss mån vad LVF:s generalförsamling handlar om. Under den tredje dagen börjar sittmusklerna protestera mot de långa plenaranförandena och diskussionerna. Generalförsamlingen är likt andra liknade samlingar rätt byråkratisk. Det blir mycket prat och många olika åsikter, men av någon outgrundlig anledning så brukar man ändå till slut nå en viss konsensus. Så sker väl också här i Stuttgart. Till detta få jag återkomma i senare blogginlägg.

Om den officiella delen är tröttande så ger mötet med deltagare från olika kyrkor desto mera. Jag har i dag haft oerhört fina samtal med en del representanter för tredje världens lutherska kyrkor. Dessa samtal har stärkt min tro på att vi behöver dessa kyrkor, deras teologi och erfarenheter av kristen tro. Vi är materiellt rika men "fattiga i Anden". Tredje världens kyrkor praktiserar kristen tro i både ord och handling.

Under arbetet i vår "Willage Group" på förmiddagen utmanade oss en indisk pastor från Arcot Lutheran Churh of India. Vi talade om att dela brödet både i andlig och materiell bemärkelse. Rev. Augustine Jeyakumar inskärpte att vi vet vad delande är först då vi delar nöden och tomheten.
- Ni i Europa och Amerika funderar på hur ni skall dela med er av ert överflöd. Men det är först när vi delar med oss av våra tomma händer och matförråd som vi får en uppfattning om vad verkligt delande är. Mycket tänkvärt!

Man slås också av den tacksamhet som dessa kristna ger uttryck för, trots att de förhållanden de lever i kunde ge anledning till verkliga jeremiader. En representant från Sri Lanka noterade med glädje att det långa inbördeskriget är över och nu kan kyrkan igen se fram emot bättre verksamhetsmöjligheter. Och detta trots dålig ekonomi och att man ännu lider av skadorna efter tsunamin.

Vid lunchen satt jag med en pastor från Indonesien, som genast lyste upp då han insåg att jag var från Finland.
- Vi är så tacksamma för Finland och att Ahtisaari förhandlade fram fredsfördraget i Aceh-provinsen.
Ändå gör sig vardagen hela tiden påmind där. Trots att situationen gått mot det bättre i hans land och de kristna i hans region inte utsätts för förföljelser, lever många av hans kristna landsmän i fruktan för attacker från radikala muslimer.

Något att tänka på då vi alltför ofta sjunger klagovisor istället för lovsånger!

Sixten