LVF består av 70 miljoner lutheraner fördelade på 145 kyrkor. En sådan organisation rymmer inom sig en mängd olika tolkningar och betoningar. Luthersk tro ser olika ut i olika traditioner och kulturer, och tolkningarna kan variera också inom samma kyrka. Vad är det då som förenar? Vilken är den självförståelse som ligger till grund för oss lutheraner? Vad innebär det att vara lutheran och vad konstituerar en luthersk trosförståelse i dag?
LVF:s president Mark S Hanson var tydlig i sitt tal till generalförsamlingen i dag. Han påpekade att den centrala frågan för oss hela tiden måste vara; Vilket evangelium förkunnar vi? Frågan kan synas onödig och en del anser den besvarad för länge sedan. Problemet är att det hela tiden finns "andra evangelier". Någon förkunnar framgången som en väg till Gud, medan andra framhåller den moraliska trovärdigheten, socialt ansvar eller fasthållandet av en viss lärobetoning som det enda väsentliga. En luthersk trosuppfattning utgår dock från det som Paulus säger i Gal. 2:19: "Jag är korsfäst med Kristus, alltså lever inte längre jag utan Kristus lever i mig".
Den som genom dopet har begravts och uppstått med Kristus, den som fötts på nytt genom ord och vatten, bröd och vin, har infogats i en radikalt inkluderande gemenskap som manar till efterföljd.
Hanson påpekade också med skärpa att evangeliet är kontextuellt. Det får kött och blod i våra handlingar och i vårt umgänge med varandra. Därför har LVF och dess medlemskyrkor ända sedan starten 1947 etersträvat en stark diakonal betoning. Skall vi vara trovärdiga evangeliet måste vi med Dietrich Bonhoeffer se "världen underifrån" det vill säga se den från samma perspektiv som de hungrande, misshandlade, förföljda och utstötta. Hanson citerade Yacob Tesfai som säger att där det finns lidande och nöd finns det inte bara korsfästa människor, där finns också den korsfäste Kristus. Han är ett med de lidande.
Hur skall vi då tackla våra olikheter? En amerikansk professor (Graig Nessan) som jag åt frukost med sade att den lutherska kyrkan i USA ibland verkar ha lättare att samarbeta med presbyterianer, metodister och episkopaler än med företrädare för det egna samfundet. Min tumkänsla är att situationen hos oss är rätt likartad. Vår kyrka rivs sönder och trots att alla talar om tolerans så verkar denna vara synnerligen svår att praktisera.
LVF:s president Hanson avslutade sitt tal till generalförsamlingen med en utmaning. Hans förhoppning var att när vi 2017 firar 500-års minnet av reformationen så skall detta är inte bli ett märkesår för en fortsatt splittring utan firandet bör signalera en pågående helandeprocess inom den lutherska kyrkofamiljen så att den kan fungera som Kristi kropp.
Mycket tänkvärt! Bollen är hos oss!
Hälsningar från ett varmt Stuttgart!
Sixten
Ps. Hansons tal återfinns på engelska på följande länk: www.lwf-assembly.org Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar