Slutresume

Anlände i dag till Helsingfors efter en intensiv vecka på LVF:s generalförsamling i Stuttgart. Det har varit en givande och intressant vecka och det är nu dags att sammanfatta intrycken och summera generalförsamlingen.

Många saker har glatt mig och gett inspiration såväl på det personliga som på det professionella planet. Till de saker som fyller mig med tacksamhet hör onekligen de många underbara människor jag har mött. Mötena med kristna biskopar, präster och lekmän från Latinamerika, Asien och Afrika har varit oerhört inspirerande. De lever under så andra förhållanden, men deras hängivenhet och vilja att stå upp för sin kristna tro är beundransvärd. De har mycket att lära oss som så lätt förfaller till andlig bekvämlighet och likgiltighet.

Den fina gemenskapen lämnade även outplånliga intryck. Den lutherska kyrkofamiljen är ingen enhetlig gemenskap, men ändå kunde - åtminstone som jag uppfattade det - alla umgås, fira mässa och dela med sig av sin tro och sina livserfarenheter. Kanske något att arbeta med också på hemmaplan,där murarna ibland byggs onödigt höga alltför snabbt.

Under generalförsamlingen fick deltagarna även ta del av flera inspirerande predikningar och föredrag. Dessa gav både andlig och intellektuell stimulans. Avgående presidenten Mark S Hansons insats var enastående. Han är en brilliant talare och skarp teolog, men han hade samtidig en pastoral touch som berörde. Till den här kategorin av höjdpunkter räknar jag även den tillträdande presidenten Martin Junges tal och ärkebiskopens av Canterbury, Rowan Williams föredrag.

Jämsides med detta fanns det en del saker som bekymrar. Till dessa hör nog den teologiska obalans som var uppenbar i många sammanhang. Många av de åtgärder som föreslogs och de resolutioner som antogs handlade om vad vi kan göra för vår miljö, för en rättvis fördelning av resurserna och hur vi skall arbeta för jämlikhet och kunna stöda dem som drabbats av AIDS. Dessa frågeställningar är naturligtvis relevanta och högaktuella för oss. Men det dagliga brödet handlar som jag ser det om att stilla både den materiella och andliga hungern.

En hel del andra som jag pratade med saknade sådana frågor som berörde kyrkornas andliga arbete, evangelisation och mission. Vi rörde oss för det mesta på första trosartikelns område med skapelsen i fokus, vilket är viktigt. Men när förankringen i andra trosartikelns budskap om Jesus som vår frälsare tredje trosartikeln om Anden som vår hjälpare var svag blev det en obalans. När alla de lutherska kyrkorna i Europa och Amerika hela tiden tappar medlemmar, hade det inte varit fel att säga något om vilka strategier man har för framtiden. Hur skall den andliga hungern mättas? På vilket sätt skall vi möta den postmoderna människan med evangeliet? Vilken roll spelar missionen och vilka missionsstrategier har våra lutherska kyrkor.

Praktiskt fungerade det mesta med tysk disciplin och noggrannhet, men omröstningarna i plenisalen lämnade nog en hel del i övrigt att önska. Det blev omständigt och tog lång tid samtidigt som de frustrerades antal var stort. Teknik finns för att rösta elektroniskt, varför då inte använda sådan då man 400 delegater på plats?

Slutintrycket blev ändå helt godkänt och jag bär med mig en del impulser och tankar som jag gärna presenterar i olika sammanhang i vårt eget stift.

Sixten